Att bry sig!

Just det där att engagera sig i allt och inget  är verkligen inte så bra. Jag är fenomenal på att ta åt mig av andras elände, sorg och förtvivlan. Ja, även glädje så klart. Kanske tur att man har lite humor så det blir balans.
Undrar ibland om har jag en överempatisk förmåga eller kanske mer en onaturlig empatisk känsla eller om det bara är som det är. Har aldrig frågat någon annan om hur de känner eller tänker. Har aldrig förr berättat för någon om att jag faktiskt tycker att det är lite jobbigt att känna så starkt.
Jag lever mig liksom in i situationer och blir med-pestad om ni fattar. Kan fundera i timmar. Älta och älta tills jag nästan kräks. Dras ner i gyttjan och nära på drunkna.

 

Vad har detta med friskvård att göra?
Jo, om man bryr sig om, väldigt mycket och vill att alla runt om en ska ha det bra. När man känner sorg och förtvivlan, när man tar på sig andras olycka och inte kan kasta saker bakom sig och rycka på axlarna och tänka: Det där behöver jag inte bry mig ett dugg om, inte alls mina bekymmer, så tar det oerhört på krafterna. Man blir TRÖTT!
 Väldigt hälsosamt om man kan låta bli. Lagom är ju bäst brukar det heta.
 Dagens tips: Bry dig om, men bara precis lagom.

PIA