Jaha ja, den gamla klyschan.
Nu, äntligen så har det återkommit, det sunda och friska, och framför allt, viljan att jobba med min fysiska hälsa. Fysisk och psykologi står nära varandra tycker jag. När jag mår fysiskt bra , så mår jag psykiskt bra och vice versa. Jag har ju antagit en utmaning 100 pass på fyra månader och redan efter 14 dagar så känner jag en enorm skillnad. Konditionen har ökat, glädjen och orken är större. Borde tacka den fina människan som utmanade mig lite mer ordentligt sen.... Sedan en annan sak.. En mycket viktig sak. Mina gamla vänner som jag inte ens pratat med på länge finns nu mer nära igen tack vare detta.

Jag var på en föreläsning idag om anhörigstöd... Det handlade om hur man kan få hjälp eller stöd när någon i ens närhet blir sjuk eller får en diagnos, när ens förälder blir dementa eller gamla och man inte kan eller orkar förstå. Vem är anhörig? Jo det kan vara en vän, en granne eller ens barn, förälder, syskon eller äkta make/maka. Alltså mina anhöriga vänner finns där det är vad jag vill säga. Det är jag sååå glad och tacksam över. Om ni läser detta så Tack för att ni finns!
Dagens Tips: Ta alltid emot det stöd du får om du kan och orkar.
Ja men visst är det så att kropp och själ behöver samarbeta för att man ska må bra! Vet precis vad du menar.. Förstår att det tagit tid att komma tillbaka. Glad för din skull att det känns lite lättare nu och vänner jaaa det är fina grejer det <3 Ha en bra dag! Kramar
SvaraRadera